Besökt Carro på sjukhuset
Jag blir lite illa till mods av sjukhus, särskilt efter att jag tog farväl av Andreja där nu för nästan exakt ett år sedan.. Att gå förbi kyrkorummet nere i foajén var grymt jobbigt..
Men det var helt underbart att få se Carro. Jag blev så glad och så lättad.
Vi pratade, om allt och inget typ. Jag frågade en massa om sjukhuset och vad som skulle hända och så, men Carro själv visste inte så mycket och det är klart att det är ju inte så lätt när hon varit rätt borta pga medicinerna. Hon får ju både lugnande och smärtstillande och det är ju det som gör henne så trött med.
Men jag säger det återigen, det var underbart att se & träffa dig Carro! ♥
Imorgon skulle hon röntgas och jag håller tummarna för att det går bra. Ingen farlig röntgen, de ska kolla så det inte finns något på andra sidan hjärnan, så det är ju skönt att de kan ta reda på det och isåfall göra något åt det.
På lördag ska jag, Annika & Maria åka in och hälsa på henne och på måndag ska Camilla & Linda in där. Så det är ju skönt att hon kommer få lite besök av oss.
Jag tänker på dig Carro, mina tankar är hos dig hela tiden.
Nu ska jag sova. Jag känner tröttheten kommer smygande.. Låg och tänkte och funderade och grät och allt igårkväll, jag var så rädd. Man var fortfarande lite chockad och allt kom bara över en på kvällen när man var hemma, alla tankar, alla "tänk om vi förlorat henne" osv. Kunde inte somna alls, men vid lite över 2 kollade jag på klockan sista gången och sen vid 5 vaknade jag när David gick upp..
Så att jag har sovit dåligt gör att tröttheten nu kommer smygande när spänningen släpper litegrann efter besöket. Jag har ju lisom varit där inne och fått se med egna ögon att det är bra med Carolin, hon kommer att klara sig. Det var nödvändigt för mig. Och jag är så glad för att jag fick träffa henne, om än inte sålänge, men iaf för en stund.
PUSS på dig Carro ♥
Kan tänka mig att det kändes jobbigt att vara på iva igen! Men samtidigt kansek ett bra sätt att komma över de lixom... Hur var det med henne?? Såg hon mycket tagen ut?
Nja jag kommer aldrig direkt att "komma över" att jag där såg mi kompis ANdreja för sista gången, det kvittar hur många ggr jag är där men det kmmer ju oiksom alltid att finnas kvar.. Men jag förstår vad du menar Camilla, det är ju helt klart mycket roligare och lättare att besöka en människa som man vet kommer att klara sig än en människa som man måste ta ett sista avsked från.. Ja, som jag skrev så var Carro såklart väldigt trött och medtagen, men det är ju inte så konstigt. Men skönt att kunna prata "som vanligt" med henne och att det är samma gamla Carro, om än mycket tröttare och inte lika pigg & livlig. v