Orättvis värld
Vem är det som bestämmer om man ska få leva i 90, 20 eller 2 år?
Och den som gör det, varför väljer han/hon ut vissa människor till att lämna jordlivet före de har gjort sitt? Är 20 en rättvis ålder att dö i? 45? 90?
Ibland kommer det tankar. Tankar som gör mig så rädd och så ledsen.
Dagar då man tänker på den dag som kommer blir den sista på jorden för mig. Hur kommer jag dö? Kommer jag att leva tills jag är 90 och har levt ett fulländat och friskt liv? Eller kommer jag bara leva tills jag är 22? Kommer jag dö i en sjukdom, en bilolycka, bankrån?
Jag förstår inte livets gång alltid. Varför måste personer som är 21 år tas ifrån oss? Varför måste personer drabbas av en obotlig sjukdom? Eller varför väljer någon att avsluta sitt liv frivilligt och lämna alla släktingar/vänner i en oerhörd sorg och förtvivlan? En förtvivlan över varför och hur någon mår så dåligt att man väljer att avsluta sitt liv. Och lämna alla andra kvar med en enda stor fråga; Varför?
David har två kusiner som tagit livet av sig. Det är så fruktansvärt ofattbart. Den ene sköt sig själv för snart 6 år sedan (mycket nära vän till David), den andra hoppade framför ett tåg i mars i år (De kände inte varandra så väl för de umgicks inte, men det kvittar ju, kusin som kusin). Varför undrar man?
Jag vet själv den smärta man känner när man förlorar någon. Jag har förlorat en vän och jag kommer aldrig glömma den känslan, den oerhörda sorgen, jag kände när jag fick reda på det. Jag hade svårt att andas, blev yr och mådde så illa, man ville bara kräkas. Det är sånt som händer på film, långt borta nånstans. Inte här. Inte bland oss. Inte min vän. Man trodde att det var en hemsk mardröm man hamnat i men att man hoppades på att vakna upp snart. Det gjorde man inte. När jag stod framför Andrejas säng på sjukhuset och skulle säga farväl, när jag såg att hon var död, borta, det var det värsta jag varit med om. Jag hoppas jag aldrig får vara med om något liknande igen.
Det är det jag menar, hur kan man välja att åsanka så många människor den smärtan? Eller man tänker inte alls? Det kan man ju inte göra. Eller?
Det gör mig så förbannad samtidigt, att personer som väljer att avsluta sina liv, då kan väl dom oskyldiga människorna som verkligen villl leva sitt liv få leva? Kan inte Han där uppe låta dem leva istället för att råka ut för en bilolycka eller dyl? Det är så orättvist.
Och jag tänker på när barn förlorar sina föräldrar. Inte naturligt då i 80-90 års åldern, utan när ett barn förlorar sin mamma/pappa i en sjukdom, bilolycka, etc. Nicke & Krilles pappa gick bort i cancer bara 43 år gammal. Varför väljer Han där uppe att någons pappa ska försvinna? Alla har väl rätt till en pappa och mamma. Varför låter man någon gå bort så mitt i livet?
Vi har även fått reda på att Davids faster har fått diagnosen skelettcancer. Hon har nog tyvärr inte så mycket tid kvar vad det verkar som. Varför? Hon är i 50 års åldern, det är väl ingen ålder att dö i det heller?
Har suttit och läst lite på sidan www.tillminneav.se . Tårarna forsar ner och den ständiga tanken man har i huvudet är "Varför är världen så orättvis?"
R.I.P Alex
R.I.P Daniel
R.I.P Jan
R.I.P Andreja ♥
Livet är orättvist ibland. Det är kusligt när man tänker på det, att man inte kan styra över vissa saker som händer. Att folk väljer att ta livet av sig kan jag inte riktigt förstå. Mår man så dåligt att det inte går att få hjälp och försöka bli bra igen? Det kan man ju fråga sig. Och jag tycker det är väldigt själviskt att ta sitt liv, då tänker man ju bara på sin egen smärta och problem, istället för att ta tag i det och skaffa hjälp. Vad tänker de på egentligen? Det är som du säger att familj, vänner och släkt blir lämnade med stor sorg och besvikelse och den stora frågan varför? Det är hemskt!