Andreja borta i ett år.
Andreja Cukic
* 1987-03-08
† 2007-05-25
Ett helt år har gått. Det är så ofattbart fortfarande och så långt borta, ändå så vet man att det går inte att ändra på och att du för alltid kommer att vara borta. Varför undrar man så ofta?
Egentligen så spelar det ingen roll vilken dag, månad, vecka det är. Man tänker på dig ständigt och man undrar hur du har det och man önskar så att du hade funnits här bland oss. Men ändå så kan en speciell dag påverka en otroligt mycket. Som igår, det var exakt ett år sedan du lämnade oss kvar här i förtvivlan och en sorg så stor och svår att bära.
Man tänker tillbaka när vi var på sjukhuset och tog farväl av dig, när du låg där så lugnt i din sjukhussäng. Man skulle förstå att du var borta att ta fvarväl av sin vän, men hur skulle man kunna göra det? Det såg ju bara ut som om du sov så lugnt och fridfullt. Att du bara tog en liten vilopaus för att snart vakna och fråga om vi skulle hitta på något. Men så var det inte. Du vaknade aldrig igen efter krocken mot trädet. Dumma träd. Dumma bil du mötte.
Det gör så ont i hjärtat att en så fin människa inte längre finns bland oss.
Idag regnar det, och vet du vad? Det är precis som den dagen jag satt i bilen på väg hem från sjukhuset, då regnade det. Då sa jag; Nu gråter Gud för han har fått tillbaka sin finaste ängel. Idag gråter himlen för att du inte längre finns bland oss. Det är allas våra tårar som rinner för Dig Andreja, Vi saknar dig och kommer alltid att göra.
Du fattas oss.
♥
* 1987-03-08
† 2007-05-25
Ett helt år har gått. Det är så ofattbart fortfarande och så långt borta, ändå så vet man att det går inte att ändra på och att du för alltid kommer att vara borta. Varför undrar man så ofta?
Egentligen så spelar det ingen roll vilken dag, månad, vecka det är. Man tänker på dig ständigt och man undrar hur du har det och man önskar så att du hade funnits här bland oss. Men ändå så kan en speciell dag påverka en otroligt mycket. Som igår, det var exakt ett år sedan du lämnade oss kvar här i förtvivlan och en sorg så stor och svår att bära.
Man tänker tillbaka när vi var på sjukhuset och tog farväl av dig, när du låg där så lugnt i din sjukhussäng. Man skulle förstå att du var borta att ta fvarväl av sin vän, men hur skulle man kunna göra det? Det såg ju bara ut som om du sov så lugnt och fridfullt. Att du bara tog en liten vilopaus för att snart vakna och fråga om vi skulle hitta på något. Men så var det inte. Du vaknade aldrig igen efter krocken mot trädet. Dumma träd. Dumma bil du mötte.
Det gör så ont i hjärtat att en så fin människa inte längre finns bland oss.
Idag regnar det, och vet du vad? Det är precis som den dagen jag satt i bilen på väg hem från sjukhuset, då regnade det. Då sa jag; Nu gråter Gud för han har fått tillbaka sin finaste ängel. Idag gråter himlen för att du inte längre finns bland oss. Det är allas våra tårar som rinner för Dig Andreja, Vi saknar dig och kommer alltid att göra.
Du fattas oss.
♥
Du log mot oss
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på oss
Att vi var rädda
Hur kan man någonsin vara beredd?
Vi fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i våra liv
I varje andetag
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på oss
Att vi var rädda
Hur kan man någonsin vara beredd?
Vi fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i våra liv
I varje andetag
Du togs bort från oss
Alldeles för tidigt
Vi fick låna en ängel
För en stund
Du gav oss allt
Ett hjärta kan
Du lever kvar i oss
Men säg mig hur kan man någonsin vara beredd?
Vi fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i våra liv
I varje andetag
Du togs bort från oss
Alldeles för tidigt
Vi fick låna en ängel
För en stund
Vår ängel..
Vi fick låna en ängel
Du spred ditt ljus
Alldeles för tidigt
Vi fick låna en ängel
Vi fick låna en ängel
För en stund
~ ~ ~
Det säjs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer.
Visst är vårt minne ofta kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer.
En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter.
Atle Burman
~ ~ ~
Jag saknar dig så. Du finns föralltid i mitt hjärta vännen.
Tänker även på din familj, du tar väl hand om dom Andreja? Vaka över dom, de älskar dig så mycket.
Det gör vi alla.
♥♥♥
Kommentarer
Postat av: Maria
Usch! Tänk att ett år redan har gått, jag såg massa annonser på Andreja i tidningen imorse.. Så himla fint skrivet, fäller en tår faktiskt!
Trackback